aaaprilmamma

Jag har en liten sätesbebis! Och har börjat tänka på detta mer och mer för varje dag som går! Idag är jag i vecka 35+3, och det börjar bli tämligen dags för bebis att vända sig! Min barnmorska sa att jag absolut inte skulle oroa mig över att den fortfarande ligger i säte, men det gör jag ju ändå!

Vi ska på ultraljud nästa fredag (25 mars) och då är jag i vecka 36+?. Alltså i 37e graviditetsveckan! Då kan ju bebis kika ut lite närsom.. Och om den inte har vänt sig då, så kommer jag att erbjudas vändningsförsök sa min barnmorska, och självklart tar man emot det erbjudandet! Det känns lite läskigt faktiskt :/
Och om inte vändningsförsöket går nå bra, så blir det ju ett planerat kejsarsnitt! Jag vill absolut inte göra kejsarsnitt, jag vill verkligen inte!!! :(

Jag har precis kommit ifrån ett snitt ju!! Jag får ju föda vaginalt, trots min crohns! Det är ju det jag ville!! Fast nu ska jag inte bli hysterisk över ingenting, eftersom ingenting är säkert..
Jag håller bara tummarna över att bebis vill vända på sig snart, eller att vändningsförsöket går BRA.. nej, inte bra. det ska gå BÄST! bläää.. jag blir så nervös och illamående av att tänka på det >.<' Många tankar kommer upp på samma gång... Hur vill jag isåfall ha mitt snitt? lokalbedövning eller sövning? ÅH! 

BEBIS VÄND PÅ DIG!!!!