"kort" förlossningsberättelse
okej folks! här kommer den :) ska verkligen försöka komma ihåg allt, men det är rätt svårt faktiskt!!
Det hela började med att jag gick och la mig för att sova vid 11-tiden den 27e april. Jag var rätt trött eftersom jag hade varit på mikaels barndomsgård tillsammans med hans syster hela dagen! Jag vaknade och vred på mig fram och tillbaka, kände mensvärkar som kom och gick, men somnade om så fort dom avtog. Men en värk minns jag väldigt tydligt, den kom som alla andra hade gjort, men jag slog upp ögonen i chock och tänkte "nu... nu....." och sen kände jag ett rejält sug mellan benen och sen bara FORSADE det ut vatten! I SÄNGEN! Jag låg på vänstersidan och mikael låg bakom mig! Jag ville inte vända på mig så jag bara slängde bak min ena arm och började slå på honom samtidigt som jag skrek:
- MIKAEL... MIKAEL FAN VAKNA. MIKAEL VATTNET HAR GÅTT, VAKNA DET KOMMER VATTEN, KAN DU VAKNA ELLER DU MÅSTE TÄNDA LAMPAN DET KOMMER VATTEN!!!!!!!!
då var klockan ca 00.45
mikael vaknade, tände lampan och hämtade en handduk åt mig, sen sprang jag in till toaletten och fick lite tid att tänka. "nu är det dags på riktigt" ! Satte på mig en binda och ringde sen till förlossningen. Barnmorskan som svarade ställde lite frågor och sa att vi skulle försöka vara hemma till morgonen! Men att jag självklart skulle ringa igen om jag inte ville vara hemma nåt mer.
Jag och mikael satte oss i vardagsrummet, började klocka värkarna som startade direkt efter att vattnet gick. Det var redan 2 minuters mellanrum och dom var ca 50 sek långa! dock inte så himla intensiva...
Mikael somnade en stund i soffan och efter två timmar ville jag inte vara hemma längre.. Mikael fick ringa till förlossningen åt mig då jag inte ville prata när jag hade värkar.
Vi packade det sista i BB-väskan, försökte få tag i hundvakten men han svarade inte så vi ringde mikaels syster som skulle komma och rasta + ge tanja mat på morgonen :) (sen kom christian och satte henne i hundgård under dagen).
väl inne på förlossningen fick jag byta om! Jag fick såna därna engångstrosor (som faktiskt är rätt sköna!) och en jätte mega binda! Ni som fött barn vet exakt vilka jag pratar om, haha. Jag trodde undersköterskan skämtade med mig när hon gav mig den först, men icke! CTG kurvan sattes igång och sen fick jag ligga där tills barnmorskan kom! Mikael fixade med parkeringen och lite sånt! Vi var inne på förlossningen runt klockan 3 på natten!
När barnmorskan kom in för att känna hur öppen jag var, så var jag mellan 3-4 cm öppen! Vi fick alltså stanna kvar vilket var väldigt skönt! Hade nog aldrig klarat av att åka hem igen! Jag vet inte riktigt hur länge jag låg med värkar nu, men varje gång en värk kom tog jag tag i mikaels hand och höll så hårt jag bara kunde! Stackarn var jätte jätte trött och somnade mellan värkarna.. Han vaknade ju av att jag tog i så hårt! Det första som erbjöds var att jag skulle få ställa mig i duschen, vilket jag självklart tackade ja till. Det var RIKTIGT skönt! satt ner på en pall, med vaaarmt vatten som jag spolade på magen och på ryggen!
Efter nån timme kände jag att jag inte klarade mig utan nånting alls och bad om att få testa lustgasen! Den var inte riktigt min grej faktiskt.. Jag tror inte att jag mådde illa pga gasen, utan själva munstycket typ... Jag tyckte det var obehagligt, jag gillar ju inte ens att snorkla! kändes inte riktigt som att den hjälpte heller, man fick bara annat att tänka på.. Så den la jag undan! Under tiden hade dom bytt skift också, och den här barnmorskan var jätte trevlig! När hon kollade mig var jag öppen 5-6 cm! Jag undrade om det inte fanns nåt annat jag kunde få, istället för lustgasen för den ville jag absolut inte ha!
Jag fick välja mellan epidural och sterila kvaddlar. Jag valde självklart epiduralen! Ända sen värkarna började efter att vattnet gått skakade hela jag som ett epilepsianfall efter varje värk.. vet itne riktigt varför, men vet att jag inte är ensam om att reagerat så!
Dom satte permanentkanyl på mig och gjorde allting redo. Vid den här tiden var värkarna uppe på 100 på CTG-mätaren. det var HEMSKT!!! vilken smärta! Jag tyckte detsutom att det tog tid för narkosläkaren att komma så vi ringde på klockan, och 5 sekunder efter barnmorskan kommit in kom narkosläkaren! Det var en kvinnlig läkare, SJUKT duktig! Jag fick lägga mig i fosterställning på sidan, hon la lokalbedövningen.. Det gjorde inte ont, kändes bara lite konstigt då hon bedövade en nerv så det högg till lite! Lokalbedövningen värkade på en gång och sen satte hon epiduralen, allting gick sjukt fort och jag rekommenderar verkligen en epidural! Redan nästa värk kände jag skillnad! och efter tredje värken kände jag INGENTING. kan ni fatta? från att ha haft sjukt jävla dödsont till att inte känna nånting! underbart :) Jag och mikael tillochmed sov ca 2 timmar! Jag satt även och gungade fram och tillbaka på en pilatesboll vilket var rätt skönt! det skulle hjälpa lillen att skruva ner sig!
efter att jag fått epiduralen kommer jag ihåg också att jag blev vääldigt varm och lite svullen i vänsterfoten, det var väldig skillnad på fötterna.. tyckte även barnmorskan. Men det var inge fel, efter att jag hade sovit var det borta! skumt... Nåt som jag också kommer ihåg är att när jag hade fått bedövningen hörde vi grannen ligga och skrika. Hon låg med krystvärkar och födde barn och jag tänkte att "shit.. hon måste överdriva".. meeeeen....
epidurlen gjorde också så att det kliade väääldigt mycket, över HELA kroppen!!!
när vi vaknade var klockan runt 1 och jag började känna att det tröck på.. Jag kände fortfarande inga värkar, men jag kände att det tröck och ringde på barnmorskan. Nu var jag nästan helt öppen, bara kanter kvar! om jag inte minns fel... kan ha varit att jag kanske var 9 cm öppen... jaja! Tyvärr så var det skiftbyte klockan 2 och då fick jag träffa nya barnmorskan, hon som skulle förlösa mig! Hon heter kristina och var hur underbar som helst! en äldre dam, antagligen väldigt erfaren! nu stängde dom även av epiduralen
Hon kunde känna huvudet trycka neråt och hur han skruvade ner sig mer och mer, nu kändes det verkligen att vi skulle föda barn! Jag minns att jag hela tiden sa att jag inte orkade mer, jag ville inte. "ta ut den!!" . Jag tjatade väldigt mycket om att jag ville duscha också, och att jag aldrig nånsin ska göra om det här! HUR KAN FOLK GÖRA DETTA FRIVILLIGT FLERA GÅNGER OM!?
Jag fick testa olika ställningar i sängen, ligga på sidan var inte alls bekvämt! Fick testa att ha sängen ryggstöd uppåt och luta mig mot det, stå på knä lixom. Det gick INTE! Hur kan folk orka stå så och föda barn :O ? usch!!
dom ville inte att jag skulle ligga på rygg i sängen eftersom tyngdlagen inte skulle hjälpa bebisen neråt då..
Tillslut fick jag in en toalettstol, först för att jag skulle kissa men det gick inte alls så jag fick lägga mig tillbaka i sängen så hämtade dom en kateter och tömde ur mig, det kom ca 350 ml om jag inte hörde fel, så jag var rätt så kissnödig! dock är det svårt att kissa när varenda muskel i kroppen är spänd! Jag fick hoppa tillbaka till toastolen och barnmorskan bad mig att börja krysta! Jag hade inte ens krystvärkar tyckte jag! men det var bara att trycka på! hela tiden klagade jag på att jag inte ville, att fan vad ont det gjorde! Jag bara andades och andades ochandades och fick RÄTT så mkt credz för min andning *hehe*.
nu hade lillen kommit så långt ner så det inte gick att flytta CTGn efter honom mer så barnmorskan fick sätta en elektrod i huvudet på honom, UNDER en värk. Usch! minns att dom ofta ville känna hur stort tryck det var från bebisens sida under en värk.. Dom tyckte det hela gick lite segt! Jag hade fått ett värkstimulerande dropp från barnmorskan som jag hade innan hon som förlöste mig kom. Detta ökade dom ständigt på!
efter ungefär 45 minuter på toalettstolen fick jag lägga mig i sängen på rygg med benstöd. Mikael satt på min vänstra sida och... jag minns faktiskt inte vad han gjorde.. Jag fick handtag i sängen att ta tag i så jag tror han bara satt där och pratade med mig. Jag minns att han hela tiden sa att jag var jätte jätte duktig och att lillen snart skulle vara här!
barnmorskan tog bort den nedre delen av sängen och jag började känna att "då måste det snart vara dags!". Det tröck på så in i bomben! känslan går inte ens att beskriva, man måste vara med om det själv för att förstå vilken kraft det verkligen är! När en krystvärk kom så skrek jag till lite först, andades två snabba andetag, satte hakan ner mot bröstet och tog i för kung och fosterland! tror jag hann med 2-3 krystar per krystvärk. Barnmorskan hade även börjat ta tag i slidan öppning och drog åt sidorna (om ni förstår) för att huvudet skulle komma ut snabbare..
jag minns att barnmorskan kastade ur sig en gång att "åh, det är en blondin!!!" och jag tänket "nää..vafan, en blondin kan det väl inte vara!?? det hade jag ju inte tänkt mig vafan". Fast efter en stund så ångrade hon sig .. "det var bara fosterfett".
Hela tiden bad barnmorskan att jag skulle "krysta ut hennes fingrar", vilket jag tycker att jag aldrig lyckades med :s haha. När huvudet verkligen började komma långt ner så.. ja, haha. Det kändes som att hela jag bara skulle explodera, men det var bara att trycka på!
När huvudet sen började ställa sig tillrätta där nere sa barnmorskan
- "oj titta nu kommer huvudet, vill pappa titta???"
Det var precis innan en värk kom så precis efter att hon hade sagt så skrek jag : "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH", och då sa barmorskan "nej. nehe... nej det fick du inte, heheh". Fast det var inte det jag svarade på, haha. Han hade nog fått titta om han ville ^^
Nu sa barnmorskan åt mig att "nästa värk får du inte ta i allt du orkar, vi tar den värken tillsammans och det är för att du inte ska spricka, det får inte gå för fort". Sagt och gjort, jag sa till när nästa värk kom och då beordade barnmorskan mig hela tiden att "lite lite till, lite till" osv osv.
Mikael säger att jag tröck ut huvudet så att huvudet kom ut och att han stod med halsen i öppningen och då började han göra lite ljud, och när jag tröck ut resten så kom hela han. Jag var heeeeeeeelt slut alltså! Jag kommer ihåg hur jag kände att magen bara rasade ihop på mig, och barnmorskan höll i en liten bebis som skrek!
Mikael skrattade samtidigt som han sa "det är en pojke" .
- Va!, sa jag. "är det en pojke!? :D"
barnmorskan tittade och bekräftade att det var en liten pojke, vilken lyckokänsla! Inte just för att det var en pojke, utan att han faktiskt var ute och att allt var klart!
Dom försökte ta nå prover från navelsträngen men lyckades inte tror jag... Sen kom lillkillen upp på mitt bröst, dom hade torkat av honom lite, och han skrek så fint! <3 sen fick pappa mikael klippa navelsträngen och allt bara kändes jätte härligt!
Jag hade inte spruckit någonting utvändigt, utan hade bara någon bristning på insidan som snabbt syddes med 2 stygn! Dom "trocklade" även ena blygdläppen för att det inte skulle svida när jag kissade :S jaja, det funkade iallafall! haha. Så skönt att jag inte gick sönder någonting! När dom skulle trockla fick jag nån bedövningsspray först, haha, fan vad det sved! Sen kände jag ett hemskt tryck mot ändtarmen också så jag fick nån bedövningsgel där också!
när allt sånt var färdigt fick jag lägga mig på sidan och försöka amma lillkillen! Det funkade inte så värst himla bra faktiskt.. Han fattade inte rikigt hur han skulle suga förns dagen efter han föddes! Men det gjorde inget, dom har ungefär ett dygn på sig att ta bröstet innan man ingriper! Nu fick vi ca 1 timme för oss själva att bara mysa och ta det lugn, ringa alla samtal! Jag minns att mormor (min mamma) grät när jag ringde! hon fick ju detsutom höra lillkillen ligga och jollra ^^
den här "berömda" brickan med smörgåsar kanske inte var så mycket att hänga i julgranen :P haha. inget man blev mätt på, snarare hungrigare! Efter det fick jag äntligen gå i duschen! haha, har nog aldrig luktat så mycket svett som jag gjorde då, haha! Jag fick kissa i duschen också, vilket var jävla skönt må jag lova.. något man heller inte kan stoppa vill jag påpeka då man absolut inte kan knipa i början! är man kissnödig redan i sängen och ställer sig upp så bara rinner kissen ur dig, haha. Tur man har jätte blöjan på sig :D
och blod kommer det minsann!!!
det blev nog inte en så "kort" berättelse som jag hade tänkt mig hahaha sry, är nog rätt nöjd ändå! :D det ända jag saknar är klockslag på allt, men det kommer med förlossningsjournalen, men den kommer inte förns om nån vecka, och då har jag nog glömt rätt mycket! Om jag kommer på nåt mer så uppdaterar jag nog :) har ni frågor så ställ dom gärna!
här har vi precis kommit in, rätt sliten!
på pilatesbollen innan epiduralen. så snygg så!
epiduralen
här är epiduralen lagd, facebookar lite (;
precis utkommen min lilla prins! precis när han var ute skrek jag åt mikael "KAMERAN, DU MÅSTE TA KORT!!"
Jag och min prins :) <3 fan vad man INTE är snygg efter en förlossning, haha. Jag ser faktiskt inte ut sådär på riktigt. Dom som ska på ungmammagalan får se det då ;)
Det hela började med att jag gick och la mig för att sova vid 11-tiden den 27e april. Jag var rätt trött eftersom jag hade varit på mikaels barndomsgård tillsammans med hans syster hela dagen! Jag vaknade och vred på mig fram och tillbaka, kände mensvärkar som kom och gick, men somnade om så fort dom avtog. Men en värk minns jag väldigt tydligt, den kom som alla andra hade gjort, men jag slog upp ögonen i chock och tänkte "nu... nu....." och sen kände jag ett rejält sug mellan benen och sen bara FORSADE det ut vatten! I SÄNGEN! Jag låg på vänstersidan och mikael låg bakom mig! Jag ville inte vända på mig så jag bara slängde bak min ena arm och började slå på honom samtidigt som jag skrek:
- MIKAEL... MIKAEL FAN VAKNA. MIKAEL VATTNET HAR GÅTT, VAKNA DET KOMMER VATTEN, KAN DU VAKNA ELLER DU MÅSTE TÄNDA LAMPAN DET KOMMER VATTEN!!!!!!!!
då var klockan ca 00.45
mikael vaknade, tände lampan och hämtade en handduk åt mig, sen sprang jag in till toaletten och fick lite tid att tänka. "nu är det dags på riktigt" ! Satte på mig en binda och ringde sen till förlossningen. Barnmorskan som svarade ställde lite frågor och sa att vi skulle försöka vara hemma till morgonen! Men att jag självklart skulle ringa igen om jag inte ville vara hemma nåt mer.
Jag och mikael satte oss i vardagsrummet, började klocka värkarna som startade direkt efter att vattnet gick. Det var redan 2 minuters mellanrum och dom var ca 50 sek långa! dock inte så himla intensiva...
Mikael somnade en stund i soffan och efter två timmar ville jag inte vara hemma längre.. Mikael fick ringa till förlossningen åt mig då jag inte ville prata när jag hade värkar.
Vi packade det sista i BB-väskan, försökte få tag i hundvakten men han svarade inte så vi ringde mikaels syster som skulle komma och rasta + ge tanja mat på morgonen :) (sen kom christian och satte henne i hundgård under dagen).
väl inne på förlossningen fick jag byta om! Jag fick såna därna engångstrosor (som faktiskt är rätt sköna!) och en jätte mega binda! Ni som fött barn vet exakt vilka jag pratar om, haha. Jag trodde undersköterskan skämtade med mig när hon gav mig den först, men icke! CTG kurvan sattes igång och sen fick jag ligga där tills barnmorskan kom! Mikael fixade med parkeringen och lite sånt! Vi var inne på förlossningen runt klockan 3 på natten!
När barnmorskan kom in för att känna hur öppen jag var, så var jag mellan 3-4 cm öppen! Vi fick alltså stanna kvar vilket var väldigt skönt! Hade nog aldrig klarat av att åka hem igen! Jag vet inte riktigt hur länge jag låg med värkar nu, men varje gång en värk kom tog jag tag i mikaels hand och höll så hårt jag bara kunde! Stackarn var jätte jätte trött och somnade mellan värkarna.. Han vaknade ju av att jag tog i så hårt! Det första som erbjöds var att jag skulle få ställa mig i duschen, vilket jag självklart tackade ja till. Det var RIKTIGT skönt! satt ner på en pall, med vaaarmt vatten som jag spolade på magen och på ryggen!
Efter nån timme kände jag att jag inte klarade mig utan nånting alls och bad om att få testa lustgasen! Den var inte riktigt min grej faktiskt.. Jag tror inte att jag mådde illa pga gasen, utan själva munstycket typ... Jag tyckte det var obehagligt, jag gillar ju inte ens att snorkla! kändes inte riktigt som att den hjälpte heller, man fick bara annat att tänka på.. Så den la jag undan! Under tiden hade dom bytt skift också, och den här barnmorskan var jätte trevlig! När hon kollade mig var jag öppen 5-6 cm! Jag undrade om det inte fanns nåt annat jag kunde få, istället för lustgasen för den ville jag absolut inte ha!
Jag fick välja mellan epidural och sterila kvaddlar. Jag valde självklart epiduralen! Ända sen värkarna började efter att vattnet gått skakade hela jag som ett epilepsianfall efter varje värk.. vet itne riktigt varför, men vet att jag inte är ensam om att reagerat så!
Dom satte permanentkanyl på mig och gjorde allting redo. Vid den här tiden var värkarna uppe på 100 på CTG-mätaren. det var HEMSKT!!! vilken smärta! Jag tyckte detsutom att det tog tid för narkosläkaren att komma så vi ringde på klockan, och 5 sekunder efter barnmorskan kommit in kom narkosläkaren! Det var en kvinnlig läkare, SJUKT duktig! Jag fick lägga mig i fosterställning på sidan, hon la lokalbedövningen.. Det gjorde inte ont, kändes bara lite konstigt då hon bedövade en nerv så det högg till lite! Lokalbedövningen värkade på en gång och sen satte hon epiduralen, allting gick sjukt fort och jag rekommenderar verkligen en epidural! Redan nästa värk kände jag skillnad! och efter tredje värken kände jag INGENTING. kan ni fatta? från att ha haft sjukt jävla dödsont till att inte känna nånting! underbart :) Jag och mikael tillochmed sov ca 2 timmar! Jag satt även och gungade fram och tillbaka på en pilatesboll vilket var rätt skönt! det skulle hjälpa lillen att skruva ner sig!
efter att jag fått epiduralen kommer jag ihåg också att jag blev vääldigt varm och lite svullen i vänsterfoten, det var väldig skillnad på fötterna.. tyckte även barnmorskan. Men det var inge fel, efter att jag hade sovit var det borta! skumt... Nåt som jag också kommer ihåg är att när jag hade fått bedövningen hörde vi grannen ligga och skrika. Hon låg med krystvärkar och födde barn och jag tänkte att "shit.. hon måste överdriva".. meeeeen....
epidurlen gjorde också så att det kliade väääldigt mycket, över HELA kroppen!!!
när vi vaknade var klockan runt 1 och jag började känna att det tröck på.. Jag kände fortfarande inga värkar, men jag kände att det tröck och ringde på barnmorskan. Nu var jag nästan helt öppen, bara kanter kvar! om jag inte minns fel... kan ha varit att jag kanske var 9 cm öppen... jaja! Tyvärr så var det skiftbyte klockan 2 och då fick jag träffa nya barnmorskan, hon som skulle förlösa mig! Hon heter kristina och var hur underbar som helst! en äldre dam, antagligen väldigt erfaren! nu stängde dom även av epiduralen
Hon kunde känna huvudet trycka neråt och hur han skruvade ner sig mer och mer, nu kändes det verkligen att vi skulle föda barn! Jag minns att jag hela tiden sa att jag inte orkade mer, jag ville inte. "ta ut den!!" . Jag tjatade väldigt mycket om att jag ville duscha också, och att jag aldrig nånsin ska göra om det här! HUR KAN FOLK GÖRA DETTA FRIVILLIGT FLERA GÅNGER OM!?
Jag fick testa olika ställningar i sängen, ligga på sidan var inte alls bekvämt! Fick testa att ha sängen ryggstöd uppåt och luta mig mot det, stå på knä lixom. Det gick INTE! Hur kan folk orka stå så och föda barn :O ? usch!!
dom ville inte att jag skulle ligga på rygg i sängen eftersom tyngdlagen inte skulle hjälpa bebisen neråt då..
Tillslut fick jag in en toalettstol, först för att jag skulle kissa men det gick inte alls så jag fick lägga mig tillbaka i sängen så hämtade dom en kateter och tömde ur mig, det kom ca 350 ml om jag inte hörde fel, så jag var rätt så kissnödig! dock är det svårt att kissa när varenda muskel i kroppen är spänd! Jag fick hoppa tillbaka till toastolen och barnmorskan bad mig att börja krysta! Jag hade inte ens krystvärkar tyckte jag! men det var bara att trycka på! hela tiden klagade jag på att jag inte ville, att fan vad ont det gjorde! Jag bara andades och andades ochandades och fick RÄTT så mkt credz för min andning *hehe*.
nu hade lillen kommit så långt ner så det inte gick att flytta CTGn efter honom mer så barnmorskan fick sätta en elektrod i huvudet på honom, UNDER en värk. Usch! minns att dom ofta ville känna hur stort tryck det var från bebisens sida under en värk.. Dom tyckte det hela gick lite segt! Jag hade fått ett värkstimulerande dropp från barnmorskan som jag hade innan hon som förlöste mig kom. Detta ökade dom ständigt på!
efter ungefär 45 minuter på toalettstolen fick jag lägga mig i sängen på rygg med benstöd. Mikael satt på min vänstra sida och... jag minns faktiskt inte vad han gjorde.. Jag fick handtag i sängen att ta tag i så jag tror han bara satt där och pratade med mig. Jag minns att han hela tiden sa att jag var jätte jätte duktig och att lillen snart skulle vara här!
barnmorskan tog bort den nedre delen av sängen och jag började känna att "då måste det snart vara dags!". Det tröck på så in i bomben! känslan går inte ens att beskriva, man måste vara med om det själv för att förstå vilken kraft det verkligen är! När en krystvärk kom så skrek jag till lite först, andades två snabba andetag, satte hakan ner mot bröstet och tog i för kung och fosterland! tror jag hann med 2-3 krystar per krystvärk. Barnmorskan hade även börjat ta tag i slidan öppning och drog åt sidorna (om ni förstår) för att huvudet skulle komma ut snabbare..
jag minns att barnmorskan kastade ur sig en gång att "åh, det är en blondin!!!" och jag tänket "nää..vafan, en blondin kan det väl inte vara!?? det hade jag ju inte tänkt mig vafan". Fast efter en stund så ångrade hon sig .. "det var bara fosterfett".
Hela tiden bad barnmorskan att jag skulle "krysta ut hennes fingrar", vilket jag tycker att jag aldrig lyckades med :s haha. När huvudet verkligen började komma långt ner så.. ja, haha. Det kändes som att hela jag bara skulle explodera, men det var bara att trycka på!
När huvudet sen började ställa sig tillrätta där nere sa barnmorskan
- "oj titta nu kommer huvudet, vill pappa titta???"
Det var precis innan en värk kom så precis efter att hon hade sagt så skrek jag : "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH", och då sa barmorskan "nej. nehe... nej det fick du inte, heheh". Fast det var inte det jag svarade på, haha. Han hade nog fått titta om han ville ^^
Nu sa barnmorskan åt mig att "nästa värk får du inte ta i allt du orkar, vi tar den värken tillsammans och det är för att du inte ska spricka, det får inte gå för fort". Sagt och gjort, jag sa till när nästa värk kom och då beordade barnmorskan mig hela tiden att "lite lite till, lite till" osv osv.
Mikael säger att jag tröck ut huvudet så att huvudet kom ut och att han stod med halsen i öppningen och då började han göra lite ljud, och när jag tröck ut resten så kom hela han. Jag var heeeeeeeelt slut alltså! Jag kommer ihåg hur jag kände att magen bara rasade ihop på mig, och barnmorskan höll i en liten bebis som skrek!
Mikael skrattade samtidigt som han sa "det är en pojke" .
- Va!, sa jag. "är det en pojke!? :D"
barnmorskan tittade och bekräftade att det var en liten pojke, vilken lyckokänsla! Inte just för att det var en pojke, utan att han faktiskt var ute och att allt var klart!
Dom försökte ta nå prover från navelsträngen men lyckades inte tror jag... Sen kom lillkillen upp på mitt bröst, dom hade torkat av honom lite, och han skrek så fint! <3 sen fick pappa mikael klippa navelsträngen och allt bara kändes jätte härligt!
Jag hade inte spruckit någonting utvändigt, utan hade bara någon bristning på insidan som snabbt syddes med 2 stygn! Dom "trocklade" även ena blygdläppen för att det inte skulle svida när jag kissade :S jaja, det funkade iallafall! haha. Så skönt att jag inte gick sönder någonting! När dom skulle trockla fick jag nån bedövningsspray först, haha, fan vad det sved! Sen kände jag ett hemskt tryck mot ändtarmen också så jag fick nån bedövningsgel där också!
när allt sånt var färdigt fick jag lägga mig på sidan och försöka amma lillkillen! Det funkade inte så värst himla bra faktiskt.. Han fattade inte rikigt hur han skulle suga förns dagen efter han föddes! Men det gjorde inget, dom har ungefär ett dygn på sig att ta bröstet innan man ingriper! Nu fick vi ca 1 timme för oss själva att bara mysa och ta det lugn, ringa alla samtal! Jag minns att mormor (min mamma) grät när jag ringde! hon fick ju detsutom höra lillkillen ligga och jollra ^^
den här "berömda" brickan med smörgåsar kanske inte var så mycket att hänga i julgranen :P haha. inget man blev mätt på, snarare hungrigare! Efter det fick jag äntligen gå i duschen! haha, har nog aldrig luktat så mycket svett som jag gjorde då, haha! Jag fick kissa i duschen också, vilket var jävla skönt må jag lova.. något man heller inte kan stoppa vill jag påpeka då man absolut inte kan knipa i början! är man kissnödig redan i sängen och ställer sig upp så bara rinner kissen ur dig, haha. Tur man har jätte blöjan på sig :D
och blod kommer det minsann!!!
det blev nog inte en så "kort" berättelse som jag hade tänkt mig hahaha sry, är nog rätt nöjd ändå! :D det ända jag saknar är klockslag på allt, men det kommer med förlossningsjournalen, men den kommer inte förns om nån vecka, och då har jag nog glömt rätt mycket! Om jag kommer på nåt mer så uppdaterar jag nog :) har ni frågor så ställ dom gärna!
här har vi precis kommit in, rätt sliten!
på pilatesbollen innan epiduralen. så snygg så!
epiduralen
här är epiduralen lagd, facebookar lite (;
precis utkommen min lilla prins! precis när han var ute skrek jag åt mikael "KAMERAN, DU MÅSTE TA KORT!!"
Jag och min prins :) <3 fan vad man INTE är snygg efter en förlossning, haha. Jag ser faktiskt inte ut sådär på riktigt. Dom som ska på ungmammagalan får se det då ;)
