välkommen 2011!
god.. förmiddag? kanske jag ska säga. Jag känner mig nästan bakis, fast vi alla vet att jag inte är det. Dock rekommenderar jag inte en gravid kvinna att vara uppe till ungefär halv 2 på natten bara sådär! men jag antar att dom flesta gravida vet vad jag pratar om. jag är AP trött!
Jag tänkte dra en trall om vårt förra år, 2010 :) som har varit lite uppochner för mig faktiskt.. väääldigt upp och ner.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men februari låter väl ganska bra? Jag har Chrons sjukdom och hade mitt värsta skov hittills! Har bara haft ett skov med fastställd diagnos än sålänge, men jag kommer nog aldrig bli så sjuk igen, eller iallafall hoppas jag på det. Jag låg hemma hos mamma med 3 meter ifrån toaletten i soffan, helt stel i alla leder och muskler jag hade, jag fick gå med kryckor i flera veckor och det var det smärtsammaste jag nånsin varit med om!
Februari/mars var en väldigt omtumlade period i mitt liv som jag knappast glömmer i första taget. Samtidigt som jag höll på att förlora mig själv höll jag på att förlora mitt livs största kärlek pga rädsla att bli lämnad ensam för att dö. Det kanske låter fjantigt, men så var det faktiskt. Jag blev friskare och med tiden mindre rädd, och jag är så tacksam för den andra chansen du gav mig älskling, annars hade vi inte stått vart vi står idag!
tiderna blev bättre och bättre.. och iomed att jag var sjuk fick jag mycket hjälp med hästen (vilket många snackat mycket skit om, jag vet vilka och jag vet vad ni har sagt. så ljug inte) men en stod ut ur mängden! Miss Démie Guiron, som kommit att bli en av mina (japp, jag törs kalla henne) bästa vänner! Och jag hoppas att vi följer varandra måååånga år framåt!
det blev sommarlov och jag och mikael flyttade in i vårt första hus! lycka tänkte vi. Men med lycka kommer helvettet! även där skönk vi som stenar!
Jag har även lämnat min häst på foder år 2010 och fick raskt åka och hämta en mager, ankfotad AVDANKAD häst, minst sagt. Även här fick jag hjälp av min räddare i nöden <3
och inte minst.. Jag blev gravid! det är väl ändå 2010s höjdpunkt :) efter hur mycket skit jag mådde i början av året började jag ens undra om jag någonsin kunde bli med barn i framtiden (om ens kanske överleva). Jag har fått den finaste gåvan man någonsin kan få! Och även om den kom lite opassligt med tiden, så ångrar jag det inte för allt i världen!! Jag ska bli mamma, till en mikael junior! (beroende på kön haha) det känns helt sjukt att prata om det, jag får en klump i magen när jag pratar om det och skäms lite, för det känns som att jag ljuger! Men jag känner ju lillen varje dag, studsa omkring där inne :p
Jag höll nästan på att glömma bort det NÄSTAN största som hände 2010, jag fick ju hem min första hund! Min första egna hund, dvärgpudeln siri :)<3
alltså alltså... ett hujedamej jävla år må jag lova! det har hänt så mycket utöver detta, men vem fan bryr sig? hahaha. egentligen. Förutom jag själv ;) jag tror jag har fått med det mesta iallafall som jag tycker betyder något. Min familj har självklart alltid stöttat mig genom min sjukdomsperiod, och jag kunde inte önskat efter en bättre mamma! hon och mikael fick mig att inse att jag visste skulle klara det, jag skulle bli friskare och jag skulle leva!
Hoppas ni får ett kanon 2011 hörrni :D för det ska jag, FÖR IÅR KOMMER VÅR BEBIS <3
vi hade ett SUVERÄNT svampår ;)
Mikael blev morbror IGEN :) lilla joel!
lill-siri när hon bara var några veckor :)
Jag tänkte dra en trall om vårt förra år, 2010 :) som har varit lite uppochner för mig faktiskt.. väääldigt upp och ner.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men februari låter väl ganska bra? Jag har Chrons sjukdom och hade mitt värsta skov hittills! Har bara haft ett skov med fastställd diagnos än sålänge, men jag kommer nog aldrig bli så sjuk igen, eller iallafall hoppas jag på det. Jag låg hemma hos mamma med 3 meter ifrån toaletten i soffan, helt stel i alla leder och muskler jag hade, jag fick gå med kryckor i flera veckor och det var det smärtsammaste jag nånsin varit med om!
Februari/mars var en väldigt omtumlade period i mitt liv som jag knappast glömmer i första taget. Samtidigt som jag höll på att förlora mig själv höll jag på att förlora mitt livs största kärlek pga rädsla att bli lämnad ensam för att dö. Det kanske låter fjantigt, men så var det faktiskt. Jag blev friskare och med tiden mindre rädd, och jag är så tacksam för den andra chansen du gav mig älskling, annars hade vi inte stått vart vi står idag!
tiderna blev bättre och bättre.. och iomed att jag var sjuk fick jag mycket hjälp med hästen (vilket många snackat mycket skit om, jag vet vilka och jag vet vad ni har sagt. så ljug inte) men en stod ut ur mängden! Miss Démie Guiron, som kommit att bli en av mina (japp, jag törs kalla henne) bästa vänner! Och jag hoppas att vi följer varandra måååånga år framåt!
det blev sommarlov och jag och mikael flyttade in i vårt första hus! lycka tänkte vi. Men med lycka kommer helvettet! även där skönk vi som stenar!
Jag har även lämnat min häst på foder år 2010 och fick raskt åka och hämta en mager, ankfotad AVDANKAD häst, minst sagt. Även här fick jag hjälp av min räddare i nöden <3
och inte minst.. Jag blev gravid! det är väl ändå 2010s höjdpunkt :) efter hur mycket skit jag mådde i början av året började jag ens undra om jag någonsin kunde bli med barn i framtiden (om ens kanske överleva). Jag har fått den finaste gåvan man någonsin kan få! Och även om den kom lite opassligt med tiden, så ångrar jag det inte för allt i världen!! Jag ska bli mamma, till en mikael junior! (beroende på kön haha) det känns helt sjukt att prata om det, jag får en klump i magen när jag pratar om det och skäms lite, för det känns som att jag ljuger! Men jag känner ju lillen varje dag, studsa omkring där inne :p
Jag höll nästan på att glömma bort det NÄSTAN största som hände 2010, jag fick ju hem min första hund! Min första egna hund, dvärgpudeln siri :)<3
alltså alltså... ett hujedamej jävla år må jag lova! det har hänt så mycket utöver detta, men vem fan bryr sig? hahaha. egentligen. Förutom jag själv ;) jag tror jag har fått med det mesta iallafall som jag tycker betyder något. Min familj har självklart alltid stöttat mig genom min sjukdomsperiod, och jag kunde inte önskat efter en bättre mamma! hon och mikael fick mig att inse att jag visste skulle klara det, jag skulle bli friskare och jag skulle leva!
Hoppas ni får ett kanon 2011 hörrni :D för det ska jag, FÖR IÅR KOMMER VÅR BEBIS <3
<3
vi hade ett SUVERÄNT svampår ;)
Mikael blev morbror IGEN :) lilla joel!
lill-siri när hon bara var några veckor :)
Kommentarer
Trackback
