aaaprilmamma

Go'kväll bloggen! Jag har blivit ombedd att berätta lite om hur vi tänkte och kände när vi fick reda på att vi skulle ha barn! :)

Jo! Jag hade misstänkt hur länge som helst att jag var gravid, och då menar jag länge alltså! Jag kommer ihåg att jag var hos min barndomskompis Jenny och jag frågade hela tiden om råd om jag skulle köpa ett test eller inte, jag hade så fruktansvärt ont i brösten!! och nåt kändes verkligen inte som det skulle! Vi kom fram till att det var bättre att jag väntade, det var trots allt ca 4 dagar kvar tills jag skulle ha mens! eller nåt sånt iallafall..

jag väntade och väntade.. ingen mens dök upp! Jag började googla massa gravidsymptom också och hittade www.blimamma.se som har hjälpt mig jätte mycket hittills! :) Mycket stämde in! De största symptom jag hade var ständigt ömmande bröst, molande mensvärk men ingen mens! sen fick jag också en niditations-blödning som det kallas! Det var en måndag jag testade mig, Mikael var och jobbade så jag och hans lillebror sprang ner till apoteket.. Jag var sjukt nervös! Men jag kände på mig att jag skulle få ett plus, jag bara visste om det!

När jag satt på toaletten och kollade på stickan tänkte jag att det skulle bli ett minus, eftersom jag aldrig nånsin plussat förut.. Men det där plusset kom så himla snabbt! Jag hann knappt blinka, och det var så tydligt! Jag hamnade mest i chocktillstånd men med ett extremt leende på läpparna! Jag sprang ut, skrattandes, till mikaels lillebror och visade upp resultatet! Han skrattade lika mycket! Jag blev nervös.. började tänka att "shit, vad ska morsan säga?" eftersom jag en gång tidigare funderat på om jag var gravid eller inte.. Och då fick jag inte världens bästa respons..

Vi tänkte aldrig någonsin på abort, det fanns inte. Vi hade pratat om det här i säkert 2 veckor innan jag plussade, eftersom jag kände det på mig! hade BIM+10 eller nåt när jag plussade. vecka 5+6 tror jag att jag var gången :)
Mikael blev lite smått chockad, men det var mest för att det faktiskt var på riktigt! vi hade ju trots allt diskuterat det ett tag. Och vi sa att "är det så är det!". Nu är vi ju jätte glada och kan knappt bärga oss tills den lille kommer! :D vi kommer aldrig ångra vårt beslut :) Men i början var det inte så mycket tankar och känslor.. Det kändes lixom inte verkligt :P

Mikaels familj:
Mickes familj blev glada! haha, dom älskar barn! dom sa bara grattis och tyckte det var jätte roligt :) finns inte så himla mycket mer o säga om det!

Min familj:
haha, ja. Alltså.. Jag var ju nervös för morsan, vilket jag tycker att jag hade rätt att vara. När jag ringde och berättade så sa hon iskallt "du är fan inte klok". Vilket självklart sårade mig enormt, men hon fick helt enkelt gilla läget. Och det kan jag ju lova att hon har gjort, haha! Bara man får vänja sig vid tanken, och det största problemet (skolan) har ju faktiskt löst sig ypperligt!
Min pappa sa inte så mycket.. tyckte jag skulle göra abort, men jag sa att det inte kommer att hända. Då sa han bara "aha.. då är det väl som det är så". Och så äre :D
Min mormor blev glad om jag inte minns fel :) Min morfar var jag jätte nervös över! Min mamma fick kläcka nyheten för båda två.. Min morfar reagerade absolut inte som jag hade trott! Jag trodde jag skulle typ bli hatad.. Men näe :)
Jag tror, eller ja, jag vet att båda mina föräldrar tycker att det ska bli roligt att bli mormor och morfar! Pappa säger inte så mycket, men jag har lärt mig hur han fungerar. Det är en känslomässig grej för honom och han tycker det är roligt, han vågar bara inte erkänna det! eller snarare säga det rakt ut!

Kompisar:
kompisar har varit stöttande! Jag har inte haft en enda kompis som vänt mig ryggen faktiskt :) Ni har varit helt underbara och lyyyriska för min skull :D nästan i mer extas än jag själv ^^ det har faktiskt varit jätte skönt :) Mikaels kompisar har inte sagt så mycket, dom har grattat och varit glada :)
Precis när jag hade blivit gravid så jobbade mikael, och då satt han och hans tre kompisar och pratade på samma mobiltelefon-linje kommer jag ihåg. Och ena sa (PÅ SKÄMT!!!) "aha fransson.. har hon blevi på tjocken än??" och mikael svarar "...hah. ja.. alltså.. ja...."  Lite roligt faktiskt ^^