aaaprilmamma

nu börjar jag bli sjukt deppad. Det är inte roligt att vara gravid längre, okej!?
förstår inte hur folk bara "åååh det är så häääärligt att vara gravid!". Kan erkänna att jag tänkte mig en mysig känsla förut, att det skulle vara hur underbart som helst med en såkallad liten kula på magen. men näe, jag ångrar mig.
Jag vet att det är fel av mig att uttrycka mig som jag gör pga folk som lever med ofrivillig barnlöshet, men nu får det vara nog för mig del!

Jag är lååångt ifrån mig själv! Jag kan inte gå som förut, och med det menar jag hålla tempo. Om telefonen ringer och jag mot all förmodan MÅSTE springa så vaggar jag iväg som en fet jävla elefant och hela huset skakar. Jag kan inte plocka upp saker som jag tappat, men ändå ska jag visst tamejfan knyta mina egna skor. När jag tar på mig strumporna på morgonen lovar jag att jag snart drunkar i min nyblivne vän dubbelhakan.
När jag har kissat och ska torka mig når jag fan knappt längre :S hur illa är inte det!??

Jag kan inte gå långa promenader med Tanja, vilket resulterar till att jag bara sitter här framför datorn och degar hela dagarna, antagligen med nåt onyttigt i käften också. 
Jag kan inte rida!!!! Och hade jag haft hästen hemma nu, så hade jag väl antagligen inte kunnat mocka själv ens, eller fylla höpåsar pga mina onda fogar.
kan jag komma på nåt mer tro? jo. Jag känner mig extremt jävla FUL. bara fulfulfulful! varför skulle min man vilja ha mig för, varför är jag så jävla bra? bara går runt som en stor flodhäst. tunnhårig har jag blivit också, och alla som berättade för mig hur tjockt och fint hår man skulle få! Får fan inte på mig NÅGRA kläder alls typ, så man kan inte göra sig iordning heller, eller känna sig "fin" längre.

nej tamejfan. ofta vill jag säga ungjävel. Men egentligen älskar jag ju dig mest av allt på hela jorden, fast just din existens får mig att må skit (för tillfället), därför tycker jag att du kan vilja ut NU! NU OCH INGEN ANNAN DAG, helst igår?
Jag vill kunna känna mig älskad av min man, iallafall jämlik med andra fina människor. Inte bara ful fet och äcklig.
tyvärr är det ofta såhär man känner på slutet i graviditeten, tråkigt att så få vågar erkänna det. och bara sitta och säga att det "är så himla underbart, åh vad mysigt".

jag säger som min första barnmorska sa till mig. "det ÄR mysigt.... OCKSÅ"-
ni får säga vad ni vill om detta inlägg, men såhär känns det! kommer säkert ångra mig när bebis väl är ute, men idag har varit en riktig såndär självkänsla-nedknäckande-äckel-dag. Kanske bidrar en del.