aaaprilmamma

Kan inte min kropp bara lämna mig ifred just nu känner jag :( Det ända jag gör är att gråta! Blev lämnad "ensam" idag på lektionen och blev totalledsen över det! helt förstörd. Så vid halv tio rasten kunde jag inte hålla mig längre, ett par tårar kom motvilligt och jag drog iväg ett mejl till min lärare, att jag måste åka hem, jag klarar inte att vara här längre..

Han ringde upp mig och först valde jag att inte svara... När han ringde andra gången svarade jag "Erika..." 
- tja, det är P! vart är du?
- *gråten stiger i halsen* ... tystnad......... i... buss...kuren *grinar*.

ungefär så fick det till! sen så kom han halvvägs dit och vi pratade en sväng. han frågade om det var hormonerna som spökade, jag jag svarade "antagligen". För vad skulle det annars vara? han frågade också om nåt hade hänt, men det har det ju inte!! Jag bara gråter, och det kommer jätte plötsligt! Han vill att jag ska prata med nån, typ Barnmorskan... eller våran SKOLKURATOR, och, nee... inte skolkuratorn. nepp nepp.... Ska ju till BM nästa måndag.

Nu känner jag mig förtjänt av ett vaaarmt bad, men vi har inget badkar!! :( så istället får jag kura ihop mig med tanjahjärtat i soffan. Och det värsta av allt är när älsklings micki kommer hem. Varför ska min sambo bli ARG när jag gråter för?! :'(

btw, gått in i vecka 10 idag!! (9+0)